Hon var alltid så snäll och lugn – Glömmer aldrig ett ansikte!

Såg på SvD att Maja-Maria Henriksson kommit ut med en debutroman. ”Jag finns” heter boken. På baksidan står det att berättelsen är självbiografisk. Boken handlar om fysisk och psykisk mobbing och utanförskap. Jag är ännu inte läst boken men nu när jag såg henne igen, för Maja var med på TV4 på morgonen för några veckor sedan. Då blev jag rörd och visste inte att hon varit med om det hon berättar i boken.

Jag kommer så tydligt ihåg den här tjejen från Nordiska Folkhögskolan i Kungälv för många år sedan, det var 1998-2001 tror jag. Hon var alltid så lugn och snäll. Vi sågs varje dag eftersom hon gick på vislinjen eller teaterlinjen då, kommer inte riktigt ihåg vilken linje exakt men någon av dem. Maja brukade ofta komma in på internatet där även jag bodde och hälsa på en kille som då hette Frasse.

En sak som kan vara både på gott och ont är att jag aldrig glömmer ett ansikte eller en person när jag väl stiftat bekantskap. På något sätt finns de med där i mitt liv även om det bara varit några få ögonblick vi möts eller träffats. Jag minns dem. Precis så tydligt minns jag den här tjejen. Hon var alltid så snäll mot mig. Kom fram lite då och då och hörde hur läget var. Jag önskar henne all lycka i livet. Jag ska läsa hennes bok när jag får tag på den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *